- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
81

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

läsa ett kapitel tillsammans, innan vi gå till hvila?” sade hon
och såg upp på dottern.

Arla ryggade tillbaka och kastade en nästan skrämd
blick på sin lilla taburett, där hon hade suttit vid moderns
knä om kvällarna allt sedan hon var en liten flicka. Allt
detta föreföll henne nu så främmande — det var inte längre
hon själf, det var en liten yngre syster, som brukade sitta där
och bikta för modern alla sina drömmar och alla sina små
sorger.

”Jag vill inte — jag kan inte läsa i kväll,” sade hon.

Statsrådinnan lade igen boken, såg mildt och sorgset på
dottern och sade: ”lägg det då på minnet, mitt barn, att detta
var följden af din första bal.”

Arla sänkte hufvudet och gick långsamt ut ur rummet.
Modern lät henne gå, hon fann det bäst att lämna henne åt
sig själf, tills den häftigaste sinnesrörelsen gifvit vika. Arla
ville ej gå in i sitt rum, emedan hon fruktade Gurlis prat,
hon behöfde nödvändigt vara ensam för att reda sina tankar.
I salongen träffade hon fadern.

”Är mamma i sängkammaren?” frågade han.

”Ja.”

”Är hon ensam? Sofva barnen?”

”Ja, mamma är ensam.”

”Godt. God natt, min unge.” Han kysste henne på
munnen och gick därefter in i sängkammaren.

Arla öppnade ett fönster i salongen för att få ut den
dammuppfyllda lufteiusamt började gå af och an, insvept i en
stor schal och njutande af det klara, kalla vintermånskenet,
som hemlighetsfullt hoppade här och där på snön och lindade
sig kring några af trädstammarna i Humlegården utanför
fönstren. Där skulle de mötas i morgon! Ack, om han i
stället hade sagt i natt! Om hon just nu hade fått smyga
sig ut i sin tunna klänning och han hade slagit sin kappa
omkring henne för att värma henne — hon tänkte icke på,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free