Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
felet är att din dotter blifvit uppfostrad till ett våp, som
ingenting begriper. Det är följden af ditt klostersystern —
flickor, som lefva så där inspärrade, äro alltid färdiga att
falla i armarna på förste, bäste karl, som något så när
förstår att sköta dem.”
Detta var statsrådets sista replik innan han somnade.
Den väckte en känsla af stor bitterhet och hopplöshet hos
hans hustru. Hennes hjärta sammanpressades vid tanken på
all den flärd, all den orenhet hvari hennes fyra flickor, den
ena efter den andra, skulle inkastas. Då Arla, till hvars
karaktärs allvar och renhet hon hade hyst det största
förtroendet, hade visat sig så föga stålsatt mot frestelsen, hvad
skulle det då bli af Gurli, som hade så farliga anlag? Och
de två små, som nu sofvo så lugnt inne i barnkammaren?
”Hvartill tjäna då alla sträfvanden, alla förböner,” sade
hon till sig själf. ”Hvartill tjänar det att söka skydda barnen
från det onda, om de kanske just härigenom bli lättare
utsatta för frestelsen?”
Hon lade armarna på bordet och pannan i händerna.
Den förfärliga frågan: ”Hvad tjänar det till — hvad tjänar
det till?” låg tung öfver henne.
Då knackade det sakta på hennes dörr, den öppnades
på glänt och en skygg stämma hviskade: ”Är mamma ensam?
Får jag komma in?”
Det for ett lyckligt skimmer öfver statsrådinnans drag.
”Kom, mitt barn!” hviskade hon och räckte ut
händerna emot henne. ”Pappa sofver så tungt — du behöfver
inte vara rädd att väcka honom.”
Arla kom in, smygande på tåspetsarna, klädd i hvit kjol
och penjoar samt med hängande hår. Hon hade röda fläckar
i ansiktet, och ögonen voro svullna af gråt. Hon lade sig
sakta ned på knä bredvid modern, gömde ansiktet i hennes
klänning och hviskade med en kväfd snyftning:
”Vill mamma läsa för mig nu?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
