Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu lade det bittra draget öfver hans ansikte. Han var den
siste af en ätt, som skänkt Sveriges historia fler lysande
namn än någon annan. Att lägga ännu ett till denna stolta
rad — det hade varit hans lifs ärelystnad och han ansåg
den berättigad. Men för att vinna detta mål hade han offrat
mycket; huru mycket, det visste ingen annan än han själf.
Och nu, när han stod på höjden af sitt anseende, när han
nått så högt som någon svensk man kunde nå, stod han på
samma gång på branten af sin undergång — och denna
undergång hette — ekonomisk ruin.
Det var icke först nu han upptäckte detta. Han hade i
flere år lefvat på andras penningar — omyndiga barns
penningar, som blifvit anförtrodda åt hans förvaltning. Så länge
han lefde, kunde han nog hålla uppe skenet, betala ut räntor,
bibehålla allas förtroende — men i samma stund han dog,
skulle allt störta samman, det visste han ju. Det var detta
som beröfvade honom hälsa och sinnesfrid; det var detta
som ristat de djupa fårorna i hans ansikte. Endast under
opiirusets inflytande kunde han glömma sina plågor, fysiska
och moraliska, för att lida så mycket förfärligare de stunder,
då rusets verkningar började slappas — såsom nu. Han vred
sig i sin stol under kvalfull ångest; svettdropparna stodo på
hans panna och ögonen glödde under sina djupa hvalf.
Hur många kvalfulla nätter hade han icke tillbragt på
detta sätt! Och dock måste han fortsätta kampen. Han
kunde icke, som så många andra förtviflade, söka glömska
för sina plågor i en själfvald död. Nej, han måste tvärtom
söka uppehålla lifvet så länge som möjligt, ty han hoppades
alltjämt att kunna reda ut sina trassliga affärer, innan döden
skulle öfverlämna honom på nåd och onåd åt eftervärldens
dom. Dö som en förbrytare! Han! Nej, hellre lida, om
också marterna skulle mångdubblas, hellre––––Han kunde
ej behärska sig längre! Han sträckte handen efter
morfinflaskan, oaktadt han visste att han borde spara detta fruktans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
