- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
108

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tog genast sin nyckelknippa och gick ut i köket för att ordna
tillbehören till den lilla trakteringen.

”Men inte skall moster själf ha besvär,” invände
öfverstinnan, som var litet ångerfull öfver att ha gjort henne
ledsen.

”Jo, kära du, mamma vill alltid göra allting själf,” inföll
Amalia, som fortfarande var osynlig till större delen af sin
personlighet. ”Hon tror aldrig oss om det minsta.”

”Å, söta Amalia, så du talar,” sade Jetta, som ej fann
sin systers öppenhjärtighet riktigt comme-il-faut. ”Lilla
mamma är road af att syssla med sådant där.”

”Men kommer då aldrig Amalia in?” inföll nu
öfverstinnan. ”Och kan inte Jetta vara snäll och sitta ned ett
ögonblick — ni äro så oroliga af er, så att man kan ju inte få
talas vid riktigt.”

Jetta hade nämligen hela tiden gått och sysslat med de
få möblerna, slätat öfverdraget på en stol, tagit upp en
knappnål från golfvet, blåst bort några dammkorn från byrån, rättat
på gardinen och haft allehanda små bestyr — det hade hon
alltid, när där var främmande, liksom Amalia alltid uppehöll
sig bakom skärmen tills den främmande var färdig att gå,
då hon kom ut uppfiffad så godt hon kunde, men nätt och
jämnt färdig.

Hon visade sig nu med ett gulnadt och litet skrynkligt
spetskrås kring halsen. I hennes ungdom gick man alltid
med urringad klänning, och hon hade aldrig riktigt kunnat
vänja sig vid de höga klänningslifven, som hon fann
missklädande, hvarför hon gärna vek undan klänningen framtill
och lät den långa, magra, mörka halsen synas i en trekant,
hvilket tog sig något underligt ut tillsammans med en gammal
grå klädeskofta och en tunnsliten svart sidenkjol full med
stoppar och garneringar. Hon var mycket lång och mager
med smala höfter, hvarför kläderna hängde och slängde på
henne som kransarna på en majstång, — som en student en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free