- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
111

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vårt lif, att du inte skulle önskat det annorlunda,” inföll
Hilda.

”Tvista inte, kära flickor!” sade modern. ”Jag håller
med Amalia, en kvinna bör framför allt vara kvinnlig, och
jag tycker inte om de moderna påfunden att draga henne ut
ur hemmet, där hon i alla fall alltid skall komma att ha sin
rätta plats.”

”Hade man gifvit flickor en annan uppfostran i vår
ungdom,” sade Hilda, ”så hade allt lilla mammas ålderdom
kunnat vara ljusare och sorgfriare. Och hade det berott på
mig att välja min lott, inte hade jag blifvit ’kvinnlig’, det är
säkert. Hvarför skulle man frivilligt krypa in i en snäcka,
om man hade frihet att gå omkring.”

”Stackars Hilda, det är hennes sjuka fot, som gör henne
missnöjd,” sade Amalia halfhögt till kusinen. ”Det kommer
öfver henne ibland, fast hon för det mesta är så lugn och
nöjd.”

”Visst är jag lugn och nöjd,” sade Hilda, som uppfångat
de sista orden. ”Och medan jag sitter och drar nålen ut
och in genom tyget, så gläder jag mig åt att de flickor, som
växa upp nu för tiden, blifva riktiga, hela människor, och
inte som vi — bara — jag vet inte, hvad jag skall kalla det
— bara kvinnor.”

”Jag skall alltid vara stolt öfver att vara en sann kvinna,”
sade Jetta och rodnade åt sin egen kvinnlighet.

”Ha ni inte haft det grufligt hett här i staden i
sommar?” frågade öfverstinnan, som ansåg ett meningsutbyte i
rent objektiva ämnen alldeles gagnlöst i denna krets.

”Å, det är inte så farligt,” sade Jetta. ”Vi ha ju det
stora, luftiga torget utanför” — det var salutorget med
bondvagnar och luktande matvaror — ”och så sitta vi ofta i
parken med en virkning.”

”1 Karolinaparken?” frågade öfverstinnan.

”Nej, hu, i Karolinaparken är nog vackert, men där är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free