Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i* - • •;
Ur Lifvet
gående i det längsta — det gjorde hon alltid, då någon gick
ifrån henne, och det var alltid ett så långt och hjärtligt afsked
som om det vore för lifvet.
Amalia ropade i trappan efter kusinen: ”Hälsa så mycket
till din man, herr öfversten — och hälsa din dotter, den lilla
kammarherrinnan — och din son, löjtnanten, också!”
Flickorna hade sin särskilda lilla beräkning med dessa
högljudda afskedshälsningar och detta upprepande af titlar,
som de alltid läto återskalla i trapporna, då någon besökande
lämnade dem. Midt emot på vinden bodde en arbetarfamilj,
och de ville gärna att ”det där folket” skulle höra, att de
ej precis voro deras gelikar — ”sånt där folk” vill eljest lätt
blifva närgånget.
De hade en mycket stor missaktning för ”sånt där folk”
och höllo strängt på klasskillnaden som en gudomlig
institution som ej utan stora vådor för samhället kunde rubbas.
Då Jetta kom hem igen efter att ha varit ute ett par
timmar, var hon mycket glad. Hon hade fått fem kronor i
boklådan och lämnade genast modern de tre — de återstående
två gömde hon i sin portmonnä till den stora resan, som nu
upptog alla hennes tankar. Nu skulle hon också få samla
några fina gräs, som hon länge behöft för sina teckningar.
”Hvad Matilda är innerligt god och snäll,” sade hon.
”Ja, och det är då så roligt med henne att man alltid
lugnt kan vända henne ryggen till,” sade Amalia, som,
vare sig på grund af ledsamma erfarenheter eller af naturlig
ömtålighet, ständigt hade en hemlig ångest för att blifva
förlöjligad. ”Det vet man då, att hvad hon säger på ens rygg,
inte är det annat än godt.”
”Nej, det är då säkert,” instämde modern och Jetta.
Vid middagsbordet i sitt hem på landet satt öfverstinnan
emellertid och beskref hela sitt besök hos de smålustiga
kusinerna. Och hela familjen skrattade hjärtligt.
”Det var roligt att få lilla tant Jetta hit ut,” sade sonen,
8. — Nationallitteratur 18.
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
