- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
119

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hilda reste sig på sitt litet mödosamma sätt och tog
utan ett ord näsduken ur hans hand samt satte sig ned att
stoppa den.

”Du bryr dig i alla fall aldrig om att vara snygg,” sade
Jetta. ”Så länge du går med den där gamla slängkappan,
ser du ut så att man måste skämmas för dig, om man möter
dig på gatan.”

Den gamla slängkappan hade sin egen lilla historia. Det
var väl åtminstone i tjugu år som den varit både omodern
och sliten, och hvart år hade det varit tal om att köpa en
ny och pengar hade varit aflagda enkom för detta ändamål
— men dessa pengar funno dock alltid till slut vägen till
moderns knappa kassa. Ehuru detta kunde vara simpelt
nog att räkna ut, hade dock Jetta aldrig förstått
sammanhanget meilan den gamla kappan och de pengar, modern fick.

”Gusten är så märkvärdigt envis med den där kappan,”
brukade hon säga.

Men denna gång tröstade brodern henne med att han
nu verkligen hade beställt sig en ny ytterrock, som han skulle
inviga i höst, då han reste till det nya pastoratet. Och därmed
voro de åter inne på sitt favoritämne. De satte sig till bords
och under middagen, som den gamla frun själf lagat —
flickorna förstodo knappt så mycket som att koka potatis —
gjorde de upp planer för framtiden. De skulle allesammans
flytta till den nya prästgården — flickorna skulle få hvar sitt
lilla rum på vinden och modern ett stort fyrkantigt hörnrum
bredvid sonens och med utsikt åt kyrkan.

”Och kyrkogården,” tillade den gamla. ”När du sedan
låter bära mig ut dit, så har du mig ändå så nära — jag har
alltid så innerligt önskat att få dö på landet.”

”Nej, inte dö, men lefva skall min lilla mamma — lefva
för oss alla, som behöfva henne.”

Den gamla smålog. ”Kanske ännu några år, om Gud
så vill. Men om jag också inte får lefva med er därnere,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free