- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
124

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och då skulle han betala för dem. Hon ville nu veta om det
skulle bli något af, ty hon hade annars andra spekulanter.

De hade ej nämnt ett ord för honom om sin förlägenhet,
liksom de öfver hufvud taget aldrig bådo honom om
penningar. De visste att han gaf, så länge han hade något —
och det var icke mycket, icke ens så mycket, att han än i dag
kunnat göra sig fri från de skulder, han ådragit sig under
sin studietid.

Hvar skulle han nu taga pengar från till hyran? Stackars
Hilda hade varit klen sista tiden, det borde han tänkt på.
Hon hade naturligtvis ej kunnat få ihop den summan nu.

”Och så skall jag be pastorn vara god torka sig om
fotterna och inte dra opp all den där leran i min snygga
förstuga,” sade värdinnan i retlig ton.

Komministern såg litet häpen på sina fötter. Han hade
kommit till fots från landet i dag — det var icke torgdag
och han hade ej kunnat få åka. Han skrapade sina stöflar
mycket samvetsgrant, men spottade i detsamma inåt
förstugan. Nu bröt värdinnans länge samlade galla riktigt fram.

”Var så god och låt bli det där!” ropade hon. ”Här
skall då alltid se ut som i ett svinhus, när pastorn har
varit här.”

Men då tröt slutligen den beskedlige komministerns
tålamod; han höjde varnande sin hand med en åtbörd, som han
företrädesvis brukade använda vid sina predikningar på
bot-och bönedagar, och utbrast: ”Kvinna, bevara din tunga.
Den är en liten lem och dock kommer den stora ting åstad!”

Och därefter skyndade han uppför trapporna det fortaste
han orkade.

Denna lilla förargelse hade emellertid verkat ganska
välgörande; den hade förstrött hans sinne från den tryckande
sorgen, och då han kom i vindstrappan hade han glömt både
pastoratet och hyran för värdinnans gälla stämma, som ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free