Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans kupiga torskögon stirrade bara trohjärtadt framför sig,
medan han omständligt stoppade sin portion tobak i munnen.
Det var tydligt, att han endast för att undvika att visa sig
fientlig stannade dessa få minuter i stugan, och att han
längtade ut.
Hustruns små svarta ögon bespejade honom med
tillbaka-trängd harmsenhet.
Hon hade ett själstorrt, slugt gammalt ansikte, som såg
ut att aldrig ha blifvit uppmjukadt af ett barns smekningar,
och hennes snabbtalande, grälande stämma tydde på en flink
arbetstakt och ett stridt humör.
I mannens sätt att röra sig fanns det en aktningsfull
försiktighet. Sara hade sina sidor, förstås — men när det är
duktiga kvinnfolk, får en hålla tillgodo med munredan,
tyckte Truls Jonasson.
”Nej, det lär inte vara några kor,” fortsatte hon, när
hon intet svar fick, ”utan det är allt andra konster. Du tycker
jag håller ordning på dig och din hundracka, och därför skall
det vara bättre att ligga som ett kräk bland de andra kräken.
För ordning har du skytt som pesten i alla dina dar, och
hade inte det varit, så behöfde du väl inte gått som en stolle
till ryktare i all din tid, när du hade friska både armar och
ben, och ingenting hindrade dig att bli rättare eller ladufogde.
Men det är som jag säger: den som nöjer sig med att sitta
på sophögen, han får sitta där också. Och hade en kunnat
tänka, att en skulle sluta sina dar som ryktarekäring, så hade
en väl bättre visst hvad en gjorde! Men att en skulle bli gift
med ett skabiilike, som inte ens kunde bo ibland folk, det
kunde en väl ändå inte gissa sig till! Jag kan slå vad, att du
fått det i hufvudet bara för det jag sparkar ut hundrackan.
Du tycker väl, att jag inte bättre kan taga mig till, än sopa
ut allt hvad han hinner sätta med sina fyra ben eller hålla
jakt efter de loppor han lämnar efter sig . . . Den hjälmiga
koen, heter det — bevars väl! Men jag skall säga åt pa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
