Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Ahlgren
FÖRBRYTARBLOD.
Sommarkvällen stod stilla och lugn, svepte ett hvitaktigt
flor kring alarne i kärret, tätnade till en skymning mellan
ekarnes stammar och blef nästan till mörker inibland snåren
af hassel och hagtorn, men öfver skogens ödslighet sträckte
sig löfhvalfvet i ljusare grönt, utan att röras af en vindfläkt.
I skogsbrynet satt en man på ett kullstjälpt kalktråg;
han satt som om han väntade, och hans blick vek icke från
den lilla gångstig, som från gården lopp utmed gärdesgården
och ett stycke från stället, där han satt, vek in i skogen.
Det var en jordarbetares tunga hållning och breda axlar,
det var slättbons drag af liknöjdhet kring den stora munnen,
men det låg skogsbons instängda lidelsefullhet i dessa ögon,
som hopknipna under de tjocka, rörliga ögonbrynen stirrade
framåt mot den tomma gångstigen. Den yttre lojheten dolde
här något af brottets, af passionens rasmärke, och de öppna
men fint formade näsvingarne voro känsliga som en
fullblodshästs näsborrar.
Det fanns en röd, svettig rand på den låga pannan, dit
solbrännan ej sträckte sig, och han hade strukit mössan
tillbaka på nacken, så att det fuktiga håret stack fram under
skärmen likt en pudels sammantofvade ragg. Då och då strök
han med ärmen öfver haka och mun, som om svetten trängt
fram alltjämt. När han blef trött af att stödja sig mot ena
knät, bytte han blott om ställning, så att det blef den andra
armbågen och det andra knät, som fick bära tyngden af hans
öfverkropp. Det syntes ingen otålighet, ingen sinnesrörelse i
hans ansikte, endast detta uttryck af tillbakaträngd smärta,
som kom munnen att synas ännu bredare än eljes och gaf
än mer skärpa åt den krökta näsan samt den alltför starkt
utvecklade hakan.
Skymningen blef djupare och luften fick en kyla som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
