- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
193

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utan buller slöt hon porten och gick genom mörka
gångar och halfljusa trappor upp i hörnkammaren igen för
att se om han sof.

Hon böjde sig på knä vid bädden.

”Ejnar,” hviskade hon så mjukt och sakta, att det
omöjligt kunde väcka honom.

Svar kom det icke, men ett par svaga små armar smögo
sig upp kring hennes nacke och ett finhårigt hufvud tryckte
sig in mot hennes hals. De återhållna snyftningarna bröto
fram med ens, och hon kände hela den lilla kroppen skälfva i
konvulsivisk gråt, så hjälplöst och förtvifladt, att det skar i
själen som ett samvetsagg.

Var hans ångest mindre äkta, mindre gripande än de
vuxnes? Gällde den icke — liksom hennes — ensamhetens
ödsliga, liflösa tomhet, den allting famnande, hålögda tomhet,
som stirrade mot henne ur hela tillvaron, ur hvarje hennes
framtidstanke? Voro de icke två utskottsvarelser, hon och
han? Den sjuke lille, som icke kunde stå för syskonens
knuffar, och hon, som knäckts af den enda stöt lifvet gifvit
henne.

Han tryckte sig fortfarande intill henne, medan hon
hviskade tröstande, osammanhängande ord i hans öra och
strök med sin hand öfver hans nacke; hon kände hans
andedräkt genom klänningens mjuka ylle, och hans tårar blötte
genom tyget, så att hon jämt måste torka med sin näsduk.

Hon blef trött i armen, men ännu då hon af hufvudets
tyngd kunde märka att han sof, blef hon liggande kvar,
knä-böjande vid hans säng. Luften omkring henne var fylld af
hans andedräkt, sömnen gaf värme åt hans lemmar, och från
hans hår kände hon en egendomligt sund doft, som från en
af sin moder renslickad liten hundvalp. Hon pressade sina
läppar mot detta lena hår utan att han vaknade.

Ett barn! — Framtiden . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free