Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad hon ansåg vara rätt, om hon så skulle stupa för
besväret.
”Ja’ får ingen lefvande ro i min själ,” sade hon, ”å
dä skulle int’ I få heller, om vi lät en töcken orätt ske, när
vi kunde hindra’n. Vår Herre hjälper nog för oss, när tider
blir. Ja’ spring’ öfver te handelsman ett tag. Han låna’ oss
nog på boken te dess vi få ut, å så tänk’ ja’ be honom som
skänka eller låna’na pengarna som från sej, förstår I. Hon
kom nog te å betala, dä tror ja’ för visst, å gör’na inte, så
kan dä int’ hjälpes ändå!”
Mannen suckade och vände sig mot väggen.
När pigorna kommo ut i köket, stod ungmor som
vanligt sysslande vid spisen, litet svettig och varm kanske,
trots morgonkylan, men eljes sig lik. Allt gick sin gilla gång.
Hanna kastade då och då en blick i smyg genom fönstret,
men ingen syntes till. Till sist blef hon rädd att någonting
oförutsedt hade inträffat. Det blef middag, men ännu
inte något bud. När karlarna kommo in till middagsmaten,
var gammelfar vid ett ypperligt lynne. Han hade varit
framme vid Stensbro, som torpet kallades, och sett sig om.
Det var riktigt grant upparbetadt. Aldrig hade han trott att
den där bergbacken skulle kunna bli något dugande af, när
han sålde ut den och skogsbiten på årsafgift, men nu hade
det mynnat ut till en riktigt god affär. Han talade under
hela måltiden, men bara om ett: om torpet, om hur han
skulle styra och ställa, om de förbättringar och förändringar
han skulle ta ihop med. Han kände att hvarje ord träffade
Hanna som en syl, och han ville ge henne betaldt för i går.
”På måndagsmåron,” sade han slutligen till fördrängen,
”så blir dä så godt I börja dagsverket ve Stensbro me’ att
rifva ner gärdsgården rundt kring rågtegen. Men var
nog-sam me’ gärdslet, för dä ä nästan nytt. Om int’ Jon Karls
mor ä i väg, så ä dä int’ värdt att bråka me’na. Vi börja
bara att rifva take’ åf stuga’. Hon ä utrutten å dug’ ingan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
