Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smällde upp en skiss som blef orädd, liflig och stark i
färgen.
Det var en rolig tid.
Morgnarna i herrarnas rum, där man inte kunde vända
sig utan att bli påstruken med färg eller slå omkull någon
butelj, som tjänade till ljusstake, aftnarnas båtfärder eller
promenader, turkiska musiken, dans oeh lekar, improviserade
karnevaler, Bacchuståget med oxar, fauner och nymfer.
Sommarsol och ungdomslynne, dagar, som man genomlefver
endast en gång.
Figge var ett stort barn, flyktig, ombytlig, oberäknelig,
ej allt för flitig. ”Man är väl ingen dräng heller!” Han
tyckte om skämt och galenskaper. Och ibland blef han
förälskad men aldrig för längre tid än åtta dagar. Sedan nekade
han till alltsamman och förklarade, att han aldrig i lifvet
skulle göra så mera.
IV.
”Ticketicketack, mitt hjärta slår,
när flickan fyller sina femton år . . .”
gnolade Figge. Det var medan han klädde på sig på
morgonen efter maskeraden.
Han hade fått sig ett rum i samma hus, där Ulfs ateljé
var. Där hade Figge en omgifning, som passade honom,
och bullret och stimmet, som andra klagade öfver, tyckte
han var stiligt.
Där fanns nämligen litet af hvarje i huset, där var
föreningar, verkstäder, tvättinrättning, bönesalar,
nykterhets-värdshus, allting.
I de trånga korridorerna och de branta trapporna var
dagen om ett oupphörligt springande; där syntes svettiga,
kolossala strykerskor och skinande feta köksor, kladdiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
