Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att de båda voro oegennyttiga vänner och ingenting annat,
Men på maskeraden, då han såg henne vid Figges arm, kände
han på en gång en slags harm mot denne — och då hade
han likväl särskilda skäl att vara nöjd, ty hon hade gifvit
honom ett halft löfte att sitta modell som Ebba Brahe, och
hon skulle komma upp på hans ateljé redan följande dag för
att se på taflan.
Den dagen var Figge uppe oförsvarligt tidigt, han som
eljest aldrig vaknade förr, än han ätit mat och rökt en cigarr.
Han var regelbundet vid dåligt lynne hvar morgon, och den,
som vågade väcka honom i otid, kunde vara säker på att få
ett glas vatten efter sig, så snart han vände ryggen till. Det
fanns många roliga historier om Figges morgonlynne.
Men i dag var han tidigt uppe, gned sig blank i
ansiktet för att få bort den sista återstoden af den fördömda
svärtan från maskeraden, hvisslade, vred upp båda
mustascherna, så att de pekade gladt emot skyn, borstade ursinnigt
sitt hår, som ej ville ligga, emedan det varit brändt kvällen
förut, klädde sig i ”familjerock” och hängde på sig
klockkedjan, som bar en nyckel i stället för klocka.
Hvad skulle han med klocka? Den visade alltid mycket
för mycket. Och ”man är väl ingen dräng heller!”
”1 dag skall jag inte göra ett djäkla dugg,” lofvade han
sig själf, där han gick omkring i sitt vingliga och sneda rum.
Tiden blef lång. Han kunde ha låtit bli att stiga upp.
Hon låg nog och sof ännu, han skulle ha gjort detsamma,
om han varit förståndig, men det var just, hvad han sällan var.
Han fick fatt i en gratoir och skrapade bort Gustaf Adolfs
hufvud från sin pristafla för att ha något att göra. Torkade
af den sega färgen med sin näsduk, tittade sedan ut genom
fönstret och fann att Adolf Fredriks kyrktorn inte stod riktigt
sant i färgen. ”Det står ju alldeles för hårdt emot luften.”
Så drog han sig till minnes, att det förgått en lång tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
