Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kloster för att ”ta litet färg” till interiören på sin pristafla.
Och då Dina yttrade, att slottsherrn kanhända ej ville ha
några objudna gäster i sina rum, sa Figge: ”Åh, jag skall
torka mig om fotterna,” och så skrapade han på golfvet med
sina sulor.
Fickorna skrattade. Figge blef lifvad och oberäknelig,
sade omöjliga kvickheter, sjöng skånska visor och
bellmans-sånger till gitarren.
Ulf började teckna in figuren på sin tafla. Bjöd sedan
på vin och lät gästerna se på hvad han hade i ateljén,
konstsaker, teckningar, planschverk och gamla studier. Där
kom fram ett landskap i mulen stämning, på himlen hade
Figge målat en lucka, och genom den såg man en ljus
vårhimmel. Där fanns också en aftonstämning med långa
raka moln. På dem hade Figge satt ett järnvägståg, vagname
biefvo allt mindre och mindre och öfvergingo småningom
till råttor som höllo hvarann i svansarna.
Damerna skrattade åt allt och hade hjärtans roligt. Ulf
skrattade med. Så upplagd hade han aldrig sett Figge.
Då herrarna blifvit ensamma, talade Figge om Dina och
Ulf om sin tafla.
* * *
ETT ANNAT INTERMEZZO.
När Figge reste hem.
Jag anade ingenting, när jag äntrade upp för hans
trappor. Figge hade alltid ett öfverflöd på trappor. Han
bodde inte kvar längre i sin gamla, stora ateljé i Quartier
Latin utan hade stannat på landet ända till julen och sedan
hade han ett litet rum bortom Luxembourg. Han målade
inte för tillfället. ”Det är så bra att hålla upp för en tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
