- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
242

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Jag kommer hemifrån,” säger Figge. ”Kan hälsa så
mycket. — Ska du ha frukost?”

Så skrek han åt kyparen på franska och sedan sa
han åt mig på svenska: ”Det är en egendomlighet, när man
kommer från Paris. I Tyskland talar man franska af gammal
vana och i Danmark tyska, och när man så kommer till
Sverige, så snakker man s’gu dansk, och väl ankommen till
Stockholm kommer man i bästa fall ut med skånska, hva?
Har du inte lagt märke till det?”

”Men Figge, hvarför i all världen är du här, om du har
varit hemma?”

”Jag hade ingenting där att göra,” sa han. ”Jag har
sett allting — utom Skanör. Tyckte inte det var lönt att fara
dit. For till Stockholm direkte och gick upp till Mancke.
Han låg och sof. Målar tablåer så här stora — doggar
för 50 kronor. Han blef flat, när jag kom in tilFen. Han
satte mig in i förhållandena, mens jag satt och sydde ihop
min skjorta, som var uppsluppen i nacken. Så gick jag
upp till Svante Ulf — han har det bra, med en massa folk i
ett väntrum. Tjock och fet och förlofvad. Ämbetsman och
allting. Bjöd på frukost och skällde på akademien. Sa att
alla professorer va brackor. Inte hvar och en för sig, men
så där en corps. Han är besk i munnen, Svante. Jag tycker
inte om det där sättet — inte stil. Så var jag hos gubben
X. — gubbe till själen — cch han menade att alla parisarna
va brackor — hvar och en för sig, inte en corps, ty han
erkände den franska konstens förtjänster, gud bevars — så
jag höll på att be’n både det ena och det andra. Och jag
ba’n verkligen resa dit, så skulle han få se på fan, men då
skratta’ han, tyckte jag var en skämtsam herre och ville äta
middag med mig — en ann dag. Han får vänta. Jag var
uppe på museet, o gudar, hvad där fanns mycket. . . tablåer,
hm. Splitter nya saker från Diisseldorf. Per Tufvesson har
en ”Modersglädje” där, som han inte borde ha någon faders-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free