Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag skall fara till Ntirnberg. Såg stiliga teckningar
från Ntirnberg uppe hos Svante. Albrekt Diirers stad, där
bör man väl kunna göra något styft, hva? Jag gick på galet
tåg och kom till Osnabriick i stället, men det gör ingenting,
jag har hela lifvet för mig. Vet du, i Malmö var jag och
sökte Ljung, du minns. Han var inte där, men en annan,
som jag inte kände förut. Det blef fest och jag var lindrigt
onykter, när jag lämnade fosterlandet. . . Puh, hvad jag åt
under det dygnet jag var hemma! Drack litet också. Det
var det mesta jag gjorde och det var stil i allt ihop. Så
mycket har jag inte festat, sen jag var hemma förra gången.
Men lifvadt var det — jag höll visst tal. Och när vi for på
tåget var det vackert — björkdungar och insjöar i natten. Jag
tyckte det var mitt allt ihop, de röda stugorna och fåren,
som tittade efter tåget, och sumpen nere i sjön, där man
lade ut ref. Så tycker man aldrig här ute. Men på dagen
var det skarpt och oförmedladt och inte fint i tonen.”
Nu ringde mitt tåg. Jag hann nätt och jämnt rafsa ihop
mina saker. ”Adjö, hederlige Figge, du dyker väl upp igen.”
”Var lugn för det,” skrattade han, ”mig är du aldrig
säker för. Hör du, hvart tar du vägen? Det var sant, jag
är visst skyldig dig litet schaber.”
Jag fick inte tid att undra hvar han fått pengar ifrån.
Där stod han på perrongen bland folket, bland högljudda
tyska damer, strama militärer och kommenderande
järnvägs-herrar i uniform, stod i sin blåa väst och sina randiga
moderna byxor och såg ut som en konstberidare.
Och när tåget gled ut och förde mig bort, svängde han
sin pariserstorm, och hans morgonfriska ansikte lyste af
välmåga, där han stod, toujour och lifvad, midt ibland de myndige
tyskarne. I det ögonblicket var han en personifikation af
den starka, obändiga lifsglädjen, som aldrig kan vika.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
