- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
248

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



$

jag ville betala. Det sa jag att jag var mindre hågad för,
men om de nödvändigt behöfver de där slantarna, ska de
väl få dem, sa jag. Då stramade han upp sig, sen han
druckit ur konjaken. Och så satte han en lapp på skåpet
och en på den här skärmen, och dem ämnade de lägga
klorna på, i fall de inte fick pengar, sa han.

Ja, jag fick brådt att måla pojkarna färdiga. — Men
så i dag så får jag ett bref från polisen — här skall du
se det — jaså, nej jag har användt det, jag har torkat
penslarna på det — och där står, att i morgon kommer de
och tar effekterna, om jag inte har summan klar.

Kan du tänka dig så hyggligt! Att skrifva på förhand
och varsko mig! Jag blef rörd, ta mig sablarne! Och jag fick
brådt att göra mina gubbar till midsommartidningen färdiga.”

”Då hindrar jag dig,” sade Ulf.

”Inte, gosse! De bli klara till i morgon bitti. Tänk
hvad byglarna ska bli flata, när de få schaber! Och när
jag kommer med teckningarna sen. Redaktören tror förstås
att jag vill drifva med honom — ser du, han är van att
få vänta litet. Ja, det är roligt att lefva i alla fall!”

Där blef samspråk om de gemensamma minnena, om
Paris och kamraterna — samspråk med aktsamt undvikande
af brännande frågor och brännande ämnen.

Svante rycktes med så småningom. Han ref ned
akademien, statens inköpsnämnd, konstföreningen — konstvärlden
var ett ämbetsverk och de, som ej voro byråkratiskt anlagda,
hade intet annat att göra än att emigrera, sade han.

Och han, tänkte Figge, han tillhör inte oppositionen!

”Du skall resa ut — du är ju gammal och känd i
Paris!” sade han. Han måste säga något vänligt åt kamraten.

”Jag tänker nog på det,” medgaf Ulf. ”Kanske i
sommar, när jag blir ledig.”

Han förde samtalet öfver på andra områden. Så slogos
dörrarna upp och supén dukades i ateljén.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free