Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O” -.. O -...o**... 0 0 0 • ..-o o *-.. o- -..o.
konstnärsfamiljen man än besöker, så blir man mottagen
som en bror. Här är ingen skillnad mellan de stora och
de små. Ej ens hos Thorvaldsen finns ett spår af
öfver-lägsen höghet, och fast Fogelberg är professor, så uppför
han sig mycket kamratlikt och hör gärna att de utsläppta
akademipojkarne sjunga ut sina åsikter om ställningar och
förhållanden.
Det är lätt att bli hemmastadd i det stora konstnärshem,
som kallas Rom, att trifvas där och växa fast.
Man börjar arbeta. Dagordningen är nästan alltid
densamma : arbete från kl. 8 till 2. Därefter middag, som, gyllene
vin inberäknadt, kostar ej fullt en franc. Klockan 6 en kopp
kaffe ”för två skilling svenskt” på café Greco eller café
Belle Arte. Efter kvällsvarden tecknar man efter naken
modell på någon af de privata akademierna, och så slutas
dagen med ett glas vin och skämtsamt samspråk på någon
osteria — ett sådant gammalt näste, som finnes endast i Italien
— tapetseradt med spindelväf, madonnan på väggen, romerska
oljelampor, värden i skjortärmarna vid spiseln, mörka romare
i spetsiga hattar, brokigt klädda kvinnor med eller utan
småbarn . . .
Vid artisternas långa bord sitta rekryter och veteraner
sida vid sida. Där är ingen gemen, där äro bara korpraler.
Vid bordsändan sitter patriarken Thorvaldsen — ”konstens
furste”, som ungdomen kallar honom i bref hem — med
sitt hvita hår, sina blå barnögon och sitt melankoliska
leende. Fogelberg är där, tidigt grånad men liflig och glad,
och Qvarnström, som räknar sig till Thorvaldsens närmaste
vänner. En vinter är Adolf Tidemand med — eljest är det
ondt om norrmän här. Af danskar träffas Jerichau, tankfull
och stillsam, Marstrand, Roed, Constantin Hansen, Rhode,
Meyer och den lefnadslustige Kiichler, som sedan kommer
att ikläda sig kapucinerkåpan. Af de våra träffas den treflige
Stäck här, och den lille Palm, som är något döf, håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
