Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf och att där taga sitt eget mått, den vet, att endast ett
är ett stort och väsentligt: att växa. Och växa kunna vi
af våra sorger som af våra fröjder, af vår dårskap som af
vår vishet, af våra nederlag som af våra segrar, af vår hvila
som af vårt verk.
Den, som ämnar nalkas ensamheten, måste emellertid
göra detta utan några bestämda kraf. Ty det kan hända,
att den ger något helt annat än man väntat. Åt den, som
sökt hvila, kan den skänka arbetseggelse; åt den, som hoppats
tröst, kan den ge nya sår. I hvarje fall meddelar den dock
äfven någon hittills oanad styrka. Men blott åt dem, som
veta, hvad redan det utåtvända romarfolket visste: att
ensamheten är en gudinna, hvars heliga lund man nalkas, icke
med högröstade anspråk utan med blyga böner, och från
hvilken man återvänder med goda gåfvor, endast om man
inför hennes allvarliga ögon lärt andaktens hemlighet, den
att ”stilla sitt hjärta”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
