Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom till vår modernaste diktare. Denna sträfvan är hjärtat
i ”Törnrosens bok”, i hvilken Almquist ville ”spegla hela
världen”, och som därför enligt honom själf på en gång är
”ton, färg, doft, gråt, löje, poesi, religion, filosofi”. Och i
den mån, som Almquist verkligen lyckats att flytta in lifvet
helt i sin dikt, att finna enheten i mångfalden och mångfalden
i enheten, har han nått upp till de verkligt store diktarnes
höjd, för hvilka sträfvan att nå en helhetsåskådning, och
därigenom utplånandet af alla skarpa gränsskillnader mellan
de olika lifsområdena, alltid är det kännetecknande. Men
Almquist ägde i sitt väsens djup den dualism han bekämpade,
och denna hindrade honom att någonsin fullt lyckas i sin
helhetssträfvan.
Almquist hade genomgått en till vansinne eller själfmord
gränsande strid med dualismen i sitt eget inre, hvilken han
tillskref sin födelse i ett äktenskap, som var ett af dem, han
senare kallar oäkta: ett där all sympati saknades mellan
makarne. Modern, som han djupt älskat och — då hon dog i
hans trettonde år — djupt saknade, skildrar han som en len,
naturälskande sonderling, som drömde med Rousseau i alla
tysta skogar. Fadern, krigskommissarien Almquist, var den
praktiska nyttans, det skarpa förståndets man, och dessa ej
genom kärlek sammansmälta motsatser gingo i arf till sonen.
Han behärskades ömsom af hvad han kallar den fäderneärfda
”kamrerarsjälen”, ömsom af den möderneärfda skaldesjälen.
Denna så personligt erfarna dualism skärpte hans känslighet
för hela den honom omgifvande dualismen, i naturen, i
samhället, i kristendomen, där han tidigt mötte ”den förfärande
Kristus”, som med krafvet allt eller intet stod obevekligt stilla,
spärrande hans väg till fri, full lifsnjutning, fri, full individuell
utveckling. Slutligen blef Almquist färdig med omdaningen
af sina begrepp om Gud och Kristus så, som han behöfde
dem för sin religiösa känsla lika väl som sina personliga
frihetskraf. Han lyckades slita en flik af hvad han kallar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
