Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geijerstam. — Hedberg. — Josephson
Bob — allt detta låter ej beskrifva, än mindre förklara sig.
Det enda, vi se, äro omärkliga, kanske därför, att de så ofta
upprepas, förbisedda händelser och missförstånd, ur hviika
tvedräkt och köld födas, t. ex. att de två, som älskat
hvarandra med en äkta och osjälfvisk ömhet, ligga vakna i mörkret
med sina tankar, tysta, utan att yppa dem, ehuru båda
förnimma dem i luften. ”Den enas känslor egga och stinga
den andras. Den enas bitterhet går öfver i och ökar
bitterheten i den andras själ. Ur vreden växer ovilja och ur
oviljan hat.”
Hvad som återknyter de brustna banden mellan Bob och
Anna är deras gosse. Från Mina pojkar (1896), om Svantes
och Olles bragder, går diktaren öfver till Boken om
lillebror, en moders och ett barns drama, fullt af den
geijer-stamska vemodsdagern, men ock af den poesi, den
innerlighet, som trots själarnas isolering kan försköna, förljufva ett
samlif. Mystiken dominerar i makarnas förhållande och än
mer i andarnas intima korrespondens, som äger rum mellan
gossen och modern, gifvande realitet åt aningen och samma
form åt bådas dödskamp.
En dylik växelverkan återfinnes, när det är fråga om
vuxna människor, i Geijerstams Kvinnomakt. Och dock,
hvilket sällsynt undantag! Lifvets tragik är isoleringen —
ingen känner sin nästa. Dit har författaren kommit. Hans
arbeten efter ”Medusas hufvud” äro fulltoniga uttryck för den
ensamhet, som skiljer och måste skilja oss, för smärtan, som
följer i dess spår. Men ingen söker med en så öfvertygande
kraft det stärkande, tröstande i den. Alla dessa olösta eller,
som han medger, oftare olösbara iifsproblem behandlas med
religiöst allvar. Ingen harm, intet grinande gäckeri, icke ens en
känsla af äckel blandas med stämningens andakt. Lifvet älskar
och tror han på, hur bittert och kallt det förefaller. Trots
alla slitningar är och förblir han en hemlifvets diktare som
få, en man, som personligen erfarit hvad ett hem, en familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
