- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
15

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

,0" -.,.Q ‘♦...O *... -.•0***.-0’-.. 0**«..-0,’«..*0.

i o ___ _________________________________________________________ . ♦ *

Geijerstam. — Hedberg. — Josephson

skrämmande dragen, dem som få luft i ett brott. Han ser
humoristiskt på sina människor, och blir han en enstaka gång
sentimental (i ”En kyss” t. ex.), går det öfver. Han saknar
en Geijerstams ordrika, kring blessyren envist kretsande och
denna med öfvertygande kraft belysande, alla dess nerver,
alla dess finaste fibrer sonderande analys. Hans psykologi
är mindre innerlig, men det fält, på hvars mark den rör sig,
behärskar den godt och gör intresseväckande.

Som ordknappa naturer i allmänhet torde Hedberg,
trots en skenbar köld, ha mycken värme, ehuru han gömmer
den, kanske för att ej bli känslofull. Häraf hans rädsla för
frasen, hans mindre vibrerande och stämningsrika än klara,
en smula hårda stil. Hans själ är i tystnad fången.

Om äfven stormen skakar den och böjer,
den stilla makt, som i dess växt sig röjer,
kan du ej nå — för dig är endast sången.

Intet af Geijerstams meddelsamhet, af hans blottande af
en medkänsla, hvilken är så stark, att han vrider sig själf
under dissektionsknifven. Hedberg formar ”i mödans mörka
kammare” lifvet efter sin egen skönhetsbild med längtans och
viljans glöd.

Men hvar gång, då profvet förestår,
jag min afgud själf i stycken slår.

Som författare har han konstnärens af en kritikers
klarsynthet skärpta skönhetskraf, något som förfinar och
förädlar, men fräter bort skaparlusten, försvagande
själfför-troendet och den friskhet, den omedelbarhet, som en
upp-drifven reflexion ej ersätter. Dock har han äfven, särskildt
som dramatiker, visat sig mäktig att slå bro mellan
konstnärens vilja och kunna, trots den förtviflan eller låt oss säga
nedslagenhet, som ger sig luft i hans små fint ciselerade poem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free