Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ska du kallas för pastor nu?” sade Gustaf plötsligt
med nyfiken min.
Nu blef skrattet ännu värre än någonsin — Gustaf kom
också alltid med sådana härliga inpass —, och med skrattet
spred det sig som en stilla värme lugnande öfver den äldste
sonens sinne. Han mindes de dagar, när han var barn och
modern gjorde kalas åt dem och lät dem bjuda främmande,
och en likartad känsla af tillfredsställelse och glädje betog
honom.
Selma satt och såg på sin bror, och det var något i hans
utseende, som stötte henne. Han såg omanlig ut. Det var
något energilöst och trött bara i hans sätt att luta sig tillbaka
mot stolens ryggstöd. Förstulet betraktade hon sin egen
fylliga figur och kraftiga lemmar, och afunden tändes hos
henne: om hon hade fått blifva man och gå ut i lifvet för
att trampa ny väg genom världen åt sig själf!
Brodern skulle passa bra mycket bättre att gå hemma,
tyckte hon.
Adjunkten tänkte gamla tankar om gamla tider.
”Du kan inte tro, hvad jag känner det underligt, att
du skall bli präst,” sade han. Det låg en ovanligt vek timbre
i hans röst, och ögonen blinkade tätt under glasögonen. ”Det
var min gamle fars stora sorg, att ingen af oss alla gick den
vägen. Och jag har ofta ångrat, att jag icke gjorde det,”
tillade han suckande.
Han tänkte på sin svåra ekonomi, och han hostade ett
par gånger för att klara rösten. Fru Hallin såg åter på
sonen för att se, hvad han tänkte. Men han sade ingenting,
och hon kunde ej tydligt urskilja hans ansiktsuttryck i
skymningen.
”Ja, ja,” tänkte han. ”Det är nog bäst, som det är.”
Hans upproriska hjärta skulle kufvas, och Gud har ju lofvat,
att dem som hedra fader och moder skall det väl gå.
En liflig rörelse grep honom, och han kände nästan ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
