Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur MEDUSAS HUFVUD.
TORE GAM.
I.
I begynnelsen var ingenting öde och tomt.
Hur länge sedan är det nu, den tid, då ingenting var
tomt? Jag kan räkna ut i min almanacka, att det endast är
tio år. Men på tio år kan håret gråna vid tinningarna, och
en stor rikedom kan förslösas. När sådant händer, vet man
icke. Man vaknar en dag och finner tomheten som en stor
underlig fågel sitta på sängkanten och stirra med outgrundliga
ögon. I början vet man ej, hvarifrån han kommer, eller hvad
han vill, och man ler åt hans stumma fråga. Men ju oftare
han kommer åter, desto mera osäkert blir löjet, och till sist
fryser det alldeles bort, medan jag känner, huru mina egna
ögon, liksom gripna af en förtrollning, härma den döda blick,
som ur den svarta fågelns stirrar emot mig från sängens
gafvel.
Som förlamad ligger jag stilla, och jag betraktar min
hustrus sofvande anlete. Det är lugnt och rent, hennes ansikte
färgas af en lätt rodnad, och hennes smala, fina hand hvilar
emot min bädd, som sträckte den sig ut efter min.
Jag känner en lust att böja mig ned och kyssa den,
medan tårarna stiga i mina ögon, men jag gör det icke. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
