Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
0 -... 0–.. 0’ -..’O ’-. O 0* •.. o-.. o -.. o *... o- -.. o.
Ur Medusas Hufvud
grenar. Men på luckorna finnas små runda hål, genom hvilka
skenet från de tända lamporna tindrar ut. Som lika många
par lysande ögon glänsa de i mörkret. De gifva lif åt den
stora byggnaden, kring hvilken mörkret hänger så tjockt,
att dess skuggor nästan synas resa sig upp öfver det
hop-krympta taket, hvars ås jag icke kan se. Och när jag går
här ute, tala de lysande ögonen till mig sitt underliga språk.
Ensam vandrar jag fram och åter i mörkret, medan dessa
ögon lysa upp mörkret för mina fötter, och ibland tränger
ett enstaka ljud ut från de varma rummem Det är från ett
barn, som leker och skrattar högt.
Jag går här, till dess jag blir helt vek om hjärtat. Jag
tänker på, att jag är på många mils afstånd från Stockholm,
och denna tanke fyller mig med en känsla, som om jag
kommit i säkerhet för något ondt. Jag är så långt borta,
att jag behöfver flere timmar för att komma dit, och jag
fantiserar öfver hela det lif, som nu går sin gilla gång utan
mig, hvari jag förr tog del, och som, till min egen lycka,
stötte mig ut ur den krets, där dagens gångbara mynt präglas
och få sitt kursvärde bestämdt.
Medan jag tänker därpå, hör jag på afstånd bruset som
af ett fjärran vattenfall. Det nalkas, och ljudet växer, till dess
att det fyller hela kvällens stillhet, öfverröstande regnets
plaskande ljud och blåstens rassel i grenarna. Nedanför
bygg-ningen ilar snälltåget fram, och en hvitgrå rök tecknar sig
mot mörkret som en vältrande massa af hvitt ljus, hvarur
lysande gnistor spraka fram. Under loppet af kanske en
minut ser jag denna praktfulla syn, hvilken verkar, som om
hela nejden vore förvandlad. Jag hör ångpipans utdragna
hvissling, när tåget ilar förbi den lilla anhaltstationen
nedanför backen, så småningom dör ljudet bort, och det känns’, som
om alla mänskliga ljud plötsligt tystnat i naturen.
När tåget gick förbi, kände jag som ett minne af den
längtan, hvilken ett järnvägståg i fart städse väckt inom mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
