Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur ÄKTENSKAPETS KOMEDI.
XIX.
Käre Bob!
Köpenhamn i augusti.
Jag vet inte, om du tycker om, att jag ännu kallar dig
så. Men jag gör det ändå, därför att så känner jag det, och
jag kan aldrig komma att känna annorlunda. Jag är så ensam
här nere, Bob, och jag frågar mig ibland, hvad det var, som
dref mig bort ifrån dig.
Jag vet det icke, och jag kan icke finna det. Och då har
jag börjat att tro, att det var ingenting, som dref mig bort
ifrån dig och allt, som varit oss båda dyrbart och varmt och
ljust. Det var jag själf, som gick bort därifrån, och det kom
sig därutaf, att jag gått ensam under mina långa förmiddagar
och bara tänkt på mig själf.
Känner du mig så väl, Bob, att du kan förstå, hur
farligt det är för mig att gå omkring och bara tänka på mig
själf? Jag har hört människor säga, att de behöfva komma i
ensamheten för att få tänka öfver sig själfva, och jag har
alltid undrat öfver, att de då kunnat tillägga, att detta göra
de för att komma till klarhet med sig själfva. Om jag kommer
att tänka för mycket, då grumlar detta allt, hvad jag vetat
eller trott mig veta om mig själf, och jag finner icke mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
