Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
glädje. Lofva mig det!” Du minns nog, att jag sade dig
detta, och jag minns, att du satt en lång stund och teg. Hvad
tänkte du då på, Bob? Jag har ofta velat fråga dig om det.
Men jag har aldrig kunnat. Den tid, då vi voro lyckliga,
kunde jag det icke. Och när olyckan kom, talade vi aldrig
vid hvarandra annat än i vrede. Men min rädsla från denna
stund minns jag, och jag tycker nu, att då skedde början till
det, som nu drifvit mig bort från dig. Och hvad du tänkte,
när du teg, Bob, vet du, hvad det var? Du trodde, att det
var ett flickaktigt infall, och du älskade min ungdom och
mig själf, och du ville icke tro, att hvad jag menade var
allvar. Men det var det, Bob. Det var det. Du anar icke,
hur mycket allvar det var.
När jag tänker på detta, blir jag ännu vek till sinnes.
Och då blir det mig så underligt, att jag någonsin kunnat
gå och rufva öfver att göra dig ondt. Det blir underligt
och oförklarligt, fast jag vet, att det var i samband med
detta det kom.
Men den natten — den sista förfärliga natten, när jag
sade dig allt, då vill jag, att du skall veta, Bob, att hvad jag
då kände, det var en så gränslös förtviflan, att du aldrig
kan komma att känna något dylikt. Och jag var förtviflad,
därför att jag visste, att hvad jag gjort kunde aldrig göras
godt igen. Jag hade icke tänkt att tala vid dig då, och att
jag gjorde det var därför, att min förtviflan blef mig
öfver-mäktig. Jag talade, emedan jag hoppades, att du skulle ha
ett ord af tröst att säga mig. Och den tröst, jag väntade,
låg i en förhoppning, att jag skulle få se och känna, att det
var dig en lättnad att blifva mig kvitt.
Men just att du icke kunde känna detta så, gör min
orätt så stor, att jag aldrig kan bedja dig glömma den. Men
jag ber dig minnas blott ett: min orätt är större mot en
annan.
Det finns en annan, som är liten ännu och späd, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
