- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
78

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf af Geijerstam

öfver mig själf. Och jag blygs därför, att jag haft ögon, med
hvilka jag bort kunna se, och dock icke sett. Och jag är så
svag, att jag måhända icke ens nu skulle sagt dig, hvad jag
nu säger, om jag på allvar verkligen kunde tänka, att dessa
fattiga ord ens skulle kunna störa det lif, som väntar dig,
och hvari jag icke har någon del. Därför är det icke ens
hämnd i dessa ord. Det är blott en förtviflan, hvilken jag
kanske borde vara för stolt att visa dig eller ens låta dig ana.

Bob.

XXI.

När Bob afskickat sitt bref, trodde han först, att han
skulle komma att ångra det. Han fann det själf för bittert
och hårdt, icke att tänka så, men att låta den, hvilken
bitterheten och hårdheten gällde, känna dessa tankar. Men
dagarna gingo, och den ånger, han på en gång väntat och
fruktat, ville icke inställa sig. Den fanns i hans reflexion,
men trängde icke djupare. Tvärtom. Bob kände det nästan
som en lättnad att veta, att hans hustru läst detta bref. Det
gladde honom, att han icke låtit sig gripas af den mjuka
tonen i den skrifvelse, han själf mottagit. Det låg hämnd
i detta, och det höjde hans själfkänsla. Han hade visat, att
han behöll handlingen i minne och icke lät dåra sig af de
förledande ord, som gjort hans hjärta varmt.

Men det var dock ej denna tanke, att han gått så hårdt
fram, som innerst tröstade Bob. Det han lifligast kände var
lyckan, att han låtit sin egen natur tala ut och icke böjde undan
för en annan, som mötte hans. Detta var för Bob en mycket
ovanlig sak, och därför gick han omkring med en känsla af
befrielse, hvilken måhända var begynnelsen till, att han åter
kunde åtminstone vakna upp ur sin sorg.

Det var äfven en annan sak, som denna brefväxling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free