Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o ...o ...o
• O
..•o*v..*o***..-o**-
..O–.. O"*., o
..o.
Ur Boken om Lille-Bror
henne godnatt, såg hon på mig med samma ljusa och djupa
blick som förut.
”Du ska heller inte bry dig om att jag talat om, att det
var du, som tog ifrån mig min tro,” sade hon. ”Det har
du aldrig gjort. Det har jag bara inbillat mig. Ack, jag har
inbillat mig så mycket. Jag har visst lefvat i en enda
inbillning.”
Det kom ett smärtsamt uttryck i hennes ansikte, och
i det jag strök henne öfver pannan för att jaga det bort,
svarade jag:
”Det har jag nog inte gjort. Det är sant. Men jag borde
alltid ha förstått, att hvad du trodde på var dyrbart för
dig. Så dyrbart, att jag aldrig skulle ha ledt dig ens på
möjligheten af andra tankar.”
Hela hennes ansikte lyste upp som af ett inre ljus, och
med ett svagt, trött utrop af glädje slog hon armarna om
mig och sade godnatt.
Jag släckte ljuset vid hennes bädd och gick sakta ut ur
rummet. Mitt hjärta var öfverfullt af tacksamhet för allt
hvad hon hade sagt. Det var, som om hon gifvit mig en
skatt att minnas.
I samma ögonblick jag tänkte detta, slog det mig, att jag
redan liksom börjat söka henne i minnet. ”Hon går ifrån
mig”, tänkte jag. Och till min förvåning märkte jag, att jag
nu kunde tänka den tanken utan bitterhet, endast därför att
jag var henne nära som aldrig förr. "Hon dör icke,” tänkte
jag ögonblicket därefter. "Hon kommer att lefva.” Och
jag märkte icke motsägelsen i min egen tankegång.
Jag satt i mitt rum och försökte läsa. Men jag var alltför
upprörd, alltför lycklig öfver den sällsamma rikedom, jag
hade vunnit. Och plötsligt såg jag min hustru under
sommaren vid västkusten, i det ögonblick, då hon från fönstret
i lotsstugan vände sig mot mig, och jag kände hur vi enades
i samma kärlek till det oändliga hafvet, som icke vet af någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
