Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..Ö \.. Ö -.. O •.. €>*
..•©••..o-
Ur Boken om Lille-Bror
Gossen brast icke i gråt. Han endast nickade och
såg bort.
"Han har väntat det som jag,” tänkte jag.
Och i samma stund såg jag, både hur stor och hur liten
han var.
Då var det, som om något bröt upp inom mig. "Här
kommer det värsta,” tänkte jag. ”Det, som du ännu icke
satt dig in i. Barnen, barnen!” Och medan sköterskan satt
ensam hos den sjuka, gick jag ned med gossarna för att äta
middag och tala med dem om det, som skulle ske.
Hur vi talade med hvarandra denna dag och de följande!
Hur vi dämpade våra röster, som fruktade vi att störa henne,
hvilkens öron icke kunde nås af något ljud! Mina gossar
syntes mig plötsligt som ett par jämnåriga, hvilka ensamma
hade delat allt och förstodo allt. Det var ingenting underligt
för dem, att mamma skulle gå till Sven. Det hade hon ju
själf så ofta sagt dem. Det var ingenting störande för dem i
tanken, att mamma gick bort, därför att hon icke önskade
lefva. De oroades icke af några teorier. De kritiserade icke.
De gjorde inga utläggningar af det, som bara var enkelt och
stort. De visste blott, att om mamma ville dö och gå ifrån
dem, då var det endast därför, att hon var sjuk och svag,
och att hon icke orkade lefva. Om någon sagt dem, att deras
mamma därigenom visade, att hon höll mindre af dem, skulle
de hafva skrattat eller blifvit uppbragta.
Nu talade de till mig om mångt och mycket, som jag icke
hade hört. Och som vi talade, började smärtan att ljuda som
på afstånd inom mig själf. Jag förstod, att den skulle komma
en gång, komma med lindring. Men ännu kunde den icke helt
öfvervinna det lugn, som behärskade mig, och som jag
bibehöll, äfven när doktorn lämnat sjukrummet och sagt mig allt
hvad jag visste förut.
Men innan han kom, kallades jag af rop upp till
sängkammaren. När jag trädde in, låg min hustru i krampryck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
