Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O’0 -...0 •... O -.-. O•••.. O’ ..o ^..-o O-.. -..’O
: »
Ur Skogen och Sjön
han redde sig med mera än ett språk. I godväder hade han
varit med, när passadvindarna förde fartyget fram på en enda
bog, utan att någon behöfde så mycket som lossa en tågända
under dagar. I stormväder hade han kämpat för lifvet både
under Goda-hopps-udden och Kap Horn. En gång hade han
flutit i land på två hopsurrade bräder vid en främmande kust,
och aldrig hade han då tagit sig fram, om han icke haft några
engelska gulingar i skinnpungen, hvilken han bar fästad med
en snodd omkring halsen.
Aldrig hade Sammel under alla dessa år längtat hem
eller tänkt på att återvända. Men då hände sig en junimorgon,
att han kom med en engelsk ångare, som gick med kol på
Stockholm, och när Sammel då nalkades skärgården, stod han
till rors och såg dimman lätta öfver Landsorts fyr, hvilken,
omsvärmad af trutar och måsar, reste sig öfver den kala
klippan. Då kom det något fuktigt i hans ögon. Han såg
skogen stå våt i morgonbranden af solen, som gick upp.
han såg måsarna kretsa kring fartyget och ejdern sträcka
tungt öfver det gröngula vattnet. Han såg de späda björkarna
och de låga tallarna, mötte enmastade skutor med gråa segel
och läste svenska flicknamn på de klumpiga skrofvens
bakstammar.
Då greps Sammel af den hemkänsla, hvilken han så
länge hade glömt, och när han steg i land i Stockholm, tänkte
han hvarken på krogen eller på flickorna, för hvilka han
ämnat visa det tatuerade hjärtat, hvarur flammade eld. Han
gick med under lossningen, men hela tiden var han som
bergtagen i sina egna tankar, och när han märkte sig icke kunna
stå emot allt detta, som jäste och stred inom honom, då gick
han en dag till skepparen och bad om sin hyra och sin
sjö-mansbok och att få stanna i land.
Ty Sammel kunde inte hjälpa, att han längtade efter byn,
som varit hans fader, och där ingen kom ihåg honom längre.
Han längtade efter de röda byggnaderna med lönnar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
