Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
nyss fattat, sakta närmar han sig den unga flickan, böjer sig
ned öfver hennes axel och hviskar:
"H varför gråter ni?”
Karin spritter upp, hon kan ju ingenting svara, kan ju
icke säga, att hon gråter för hans skull. Rådlös sitter hon
framför den unge mannen och kan icke finna ord.
Då lutar han sig ännu närmare intill henne, och hans
hand stryker hennes mjuka, glänsande hår. Hvad han själf
säger, vet han icke, knappast heller, hvad Karin svarar.
Men han får dock veta, hvarför hon grät, när han kom in.
”För min skull!” bryter han ut. ”För att jag skall resa?"
”Ja ja,” säger Karin och ser upp mot honom, som ville
hon, att han skulle hjälpa henne ut ur denna förfärliga nöd.
Då böjer sig den unge fänriken ned och kysser den
gråtande flickan.
”Vill du vänta på mig?” säger han. ”Vill du vänta, till
dess att jag skrifver: ’Nu får du komma’?”
Svindlande som inför ett djup, hvari hon aldrig sett in,
sluter Karin ögonen.
”Ja ja,” hviskar hon till svar. ”Jag ska vänta på dig,
till dess att jag blir gammal och grå. Vänta på dig, så länge
jag lefver. Aldrig blir jag ensam då. Aldrig skall jag gråta."
Hur ljust allt blifvit i en hast! Hur lyckligt! Och
framför allt hur möjligt! Intet är svårt längre, intet finns, som
icke kan öfvervinnas.
Båda äro nu så uppjagade, att de stamma mot
hvarandra och finna inga ord. Gråten darrar i deras ögon, och
när de länge setat tysta, säger Karin:
”Vi är ensamma hemma. Ingen finns här mer än vi."
Därpå bemanna de sig och gå lyckliga ned till
middagsbordet, som väntar. Muntra som två lekande barn, spela de
med ord för att missleda huspigan, som passar upp. Och
när middagen är öfver, är eftermiddagen deras. Ensamma
följas de åt ut i hagen. Inne i skogen, där det är ensligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
