Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Karin Brandts Dröm
.-•Ö-*..-O"*.
du smyga dig in i mitt rum. Där har jag lagt något, som
jag vill, att du skall få, när jag är borta.”
”Tack.”
Karins tankar voro på flykt, och hon hade knappt hört
hans ord.
”Tänk, när du en gång kommer igen och hämtar mig,”
sade hon och log.
Utan att kunna svara ett enda ord drog den unge
mannen flickan till sig. Hans hjärta var fullt, och han ville icke
visa henne, hur han led. Då grät Karin för första gången,
grät tyst och stilla i hans famn. Hvarken ord eller
smekningar kunde trösta henne.
Ingenting mera hände; som en dröm syntes det dem
båda, att de skilts och sagt hvarandra farväl. När Karin
ensam kom in, sutto de andra vid kvällsbordet, och fadern
bannade henne, därför att hon kom sent. När hon åter kunde
se upp, tvang hon sig att le, undrade bara öfver, att allt
omkring henne tycktes så främmande, och att hon med ens
blifvit flyttad så långt bort från alla och allt.
Tidigt följande morgon reste Sigfrid Björnram. Karin
låg i sin bädd och hörde vagnen rulla bort. Hon vågade ej
stiga upp för att icke röja sig för systern, som hon hörde
gå i det yttre rummet. I stället slöt hon ögonen för att icke
visa, att hon låg vaken, och en ren omöjlighet syntes det
henne, att hon så plötsligt var ensam. Ända till dess att hon
hörde systern gå ut genom sin dörr och nedför trappan, låg
Karin så. Då smög hon sig upp, och på bara fötter gick
hon genom korridoren fram till gästrummets dörr. Den stod
öppen, och därinne var Sara sysselsatt med att göra i ordning
rummet efter gästen, som rest.
Men Karin såg, att på bordet framför soffan låg ett
kuvert. Hon förstod, att det var hennes egendom, hans
afsked till henne, som han velat, att hon skulle få, när hon
blef ensam. Därför gick hon in, som om hon icke sett Sara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
