- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
185

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur Judas

Gubben hade ryggat tillbaka och lyfte förskräckt sin staf.
Då brast Judas i skratt, ett hårdt, ansträngdt skratt, som lika
plötsligt dog bort på hans läppar. Hans ansikte återtog sitt
förra, stelnade uttryck, och han tillade mörkt:

”Du vill till Johannes! Gå till honom, och du skall få
höra värre ord!”

Gubben såg på honom och vände sig bort för att gå.
Men Judas fasthöll honom, stod en stund försjunken i ett
mödosamt grubbel och sade så:

”Hvarför lyfte du stafven emot mig?”

”Jag visste icke hvad du hade i sinnet,” svarade gubben,
”du är ung och stark, jag gammal och svag, jag ville
försvara mig.”

”Men om jag varit skröplig som du och du stark som
jag, hvad hade du då gjort? Hade du fallit ner på dina knän
och anropat mig om barmhärtighet?”

”Du talar som en dåre — icke behöfver den starke
frukta den svage.”

Judas såg på honom och nickade betänksamt.

”Nej, det är sant, icke behöfver den starke frukta den
svage. Hvarför skulle jag frukta honom!”

Han försjönk åter i grubbel.

Gubben betraktade honom medlidsamt, skakade på
huf-vudet och ville gå.

Då öfverfölls Judas af en plötslig fruktan för att blifva
ensam, han kände ett behof af att tala, endast tala, att öppna
sitt hjärta för någon, hvem det än vore, glad om han för
detta pris kunde köpa blott en gnista sympati. Blott icke stå
ensam, ensam med sina tankar och känslor. Han fasthöll
åter den gamle och började, häftigt och osammanhängande:
”Nej, gå icke ifrån mig, du är säkert en ärlig man, du
är gammal och erfaren, du må döma, ja, du skall döma!”
Denna tanke lättade honom, och han fortsatte ifrigt:
”Ser du, äfven jag är en ärlig man, i mitt anletes svett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free