Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Judas
’’Icke nu/’ sade han mildt, ”men du skall kanske förstå
det en gång.”
Hon stannade och betraktade honom ett ögonblick, något
blek, med vidgad, frågande blick. Så slog hon ned ögonen
och fortsatte sin väg, men höll sig skyggt på afstånd från
honom.
Och under tystnad hunno de fram till byggnaden, invid
hvilken hon suttit. I detsamma de skulle gå in genom dörren,
stannade hon ett ögonblick, såg åter på honom med en hastig,
flyende blick och sade:
”Jo — jag tror, att jag förstår det.”
Innan han hunnit säga något, hade hon försvunnit inne
i huset.
Jesus såg tankfullt efter henne. Så betraktade han det
lilla huset, som låg där framför honom, vänligt och
inbjudande, inbäddadt i lager och vinrankor, — han strök sig
öfver pannan och andades djupt. Så följde han efter henne in.
Hon stod och talade med en yngre kvinna, synbarligen
hennes syster, med ett gladt och vänligt ansikte, som stod
i en fridfull harmoni med hela det lilla hemmet. Då Jesus
kom in, lämnade hon hastigt rummet och gick åter ut i
trädgården, medan den yngre gästfritt emottog honom.
Systern hade synbarligen icke sagt henne, hvem gästen
var, men hans yttre ingaf henne dock en ofrivillig vördnad,
blandad med fruktan, så att hon först tyst och nästan skyggt
betjänade honom. Så småningom ingaf dock hans vänlighet
och enkla väsende henne förtroende, och hon blef mera
meddelsam. Så berättade hon, att hon själf hette Marta,
systern Maria, och att brodern Lazarus skötte landtgården
för den sjuke Simon.–––––––––––––––––––––
Utanför föll mörkret på. Maria satt åter på bänken och
stirrade ut i kvällen och hörde bladen falla omkring sig.
Icke en vindfläkt rörde sig nu, rundt omkring henne var en
frid, ett stilla, strängt allvar, en manande höghet, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
