Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur PÅ TORPA GÅRD.
v.
Bröllopet stod en af de sista dagarna i november, en
klar vacker dag med hög himmel och frost på träden. Alla
grannar på en mils omkrets voro inbjudna, och kyrkan var
full med folk, som strömmat till för att öfvervara vigseln,
ty Ek var allmänt omtyckt, och man var nyfiken att se Elsa
som brud.
Man fann henne dock icke så vacker, som man väntat;
hon var för blek och såg en smula förstämd ut; ej heller
tycktes hon vara så glad åt att få visa sig och så smickrad
af den allmänna uppmärksamheten, som man ansåg sig ha rätt
att fordra af henne, Hennes ansikte hade ett inbundet,
af-visande uttryck, som icke tillvann henne några sympatier.
Ek däremot såg helt ståtlig ut i sin högtidsdräkt, en
smula upprörd han också, men stolt och lycklig, med ett
godmodigt leende mötande alla de nyfikna blickarna.
Sedan de kommit in i kyrkan, hade deras blickar icke
mött hvarandra, förr än de vid hvarandras sida föllo på knä
på vigselpallen. Då utbytte de en hastig blick, men råkades
icke i samma uttryck: hans var trygg och tacksam, men i
hennes låg det som en ängslig vädjan; — de sågo hastigt
ned igen.
Då vigseln var förbi och de reste sig upp igen, hand i
hand, kände sig Ek så andaktsfullt stämd, som han aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
