Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedberg
och Höns-Anna och några andra af folket. På afstånd hördes
kvarnen brumma i mörkret.
De kommo in i tamburen, och värmen och ljuset slogo
dem r till möte. Elsa var upprörd och förvirrad, tackade
mekaniskt de gamla för deras välkommen och lät viljelöst
Ek hjälpa sig af med hatt och kappa.
Några ögonblick därefter befann hon sig ensam med
honom i förmaket.
"Hvart gick mamsell Tompson och Lissan?" sade hon
med osäker röst och såg sig om efter dem.
Han log, och detta leende kom henne att rodna.
"De gingo upp till sig!" sade han, och i det han fattade
hennes händer, drog han henne sakta intill sig.
Hon såg skyggt upp på honom, och då gjorde hans
storlek och styrka plötsligt intrycket på henne af något nästan
brutalt; han ingaf henne en rent fysisk rädsla. Hon gjorde
hastigt lös sina händer och gick fram till fönstret. Han följde
henne under tystnad.
"Torsten," sade hon efter en stund med bedjande röst,
"ska vi inte gå ut och gå — se, så vackert och stjärnklart
det är."
"Gå ut och gå," sade han med missbelåten förvåning.
"Då är det väl mycket bättre här hemma hos oss." Han
fattade åter hennes händer och sökte draga henne till sig.
Hon sträfvade emot.
"När jag ber dig!"
"Elsa!" sade han plötsligt uppbrusande, "du är nu min
hustru!"
Och trots hennes motstånd tryckte han henne hårdt
intill sig.
Då kände hon sig så öfvergifven och hjälplös, att hon
brast i gråt, och maktlös och snyftande låg hon i hans armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
