Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur På Torpa Gård
Hans grofva, ostadiga röst förvånade henne synbarligen
liksom alla, som första gången hörde honom.
Han gaf henne icke tid att svara, utan lade sin arm
om lifvet på henne och nästan lyfte henne upp i trillan,
satte nattsäcken vid hennes fötter och skulle just till att stiga
upp själf, då han hejdade sig.
”Har ... är det mera saker?” frågade han.
”Ja, en kappsäck också!”
Han tänkte gå efter den, men fick så syn på
inspektoren och stannade.
”ja, den skicka vi efter sedan!” sade han och hoppade
raskt upp i trillan, så att fjädrarna knakade under honom.
Sedan han satt sig, gaf han en ryckning åt tömmarna, hästen
gjorde en häftig ansats, och efter en ståtlig sväng körde de
i raskt traf därifrån.
Först då de voro utom synhåll från stationshuset,
kastade han en förstulen blick på henne och såg, att hon
hade tårar i ögonen. Hon märkte hans blick och släppte
hastigt ned floret. Men då gick det på en gång upp för
honom, hur hon måste vara till mods, hur besynnerligt
och plågsamt detta måste vara för henne, och det blef honom
helt varmt om hjärtat af medlidande och ömhet. Han lade
sakta och försiktigt sin hand på hennes arm och sade med
en röst, som denna gång utan svårighet fick uttryck för hans
känslor, och hvars djupa tonfall kom den att låta ännu
vänligare:
”Välkommen! Jag hoppas du skall komma att trifvas
hos mig!”
Hon rodnade och såg upp på honom med en tacksam
blick. Sen talade de på en stund icke med hvarandra, men
hennes öfverretning gaf så småningom vika, och hon började
noggrannare betrakta den store, grofväxte mannen bredvid
sig — hennes far. Han var verkligen förfärligt stor, hon
nådde knappt upp till hans axel, och det var en förfärlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
