- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
219

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur På Torpa Gård

med solbeglänsta molnstrimmor. Björkarna stodo och
vaggade sina fina hängen och ännu helt späda blad, lönnarna
och asparna hade ännu icke förlorat sin rödbruna vårfärg,
och barrträden hade skjutit tumslånga, ljusgröna skott, som
lifvade upp deras mörka grönska. På åkrarna stod
vår-brodden ljus och späd, några kor gingo och betade vid
vägkanten, vallpojken satt barbent uppflugen på en gärdesgård,
och långt bortifrån hördes en tidig trast, som satt i någon
grantopp och flöjtade.

Den unga flickan lutade sig tillbaka och sade sakta:

”Hvad det är vackert.”

Ek ryckte till och drog samman ögonbrynen. Hennes
tonfall hade varit slående likt moderns, och han erfor en
pinsam, störande känsla. Han såg nästan förbittrad på henne,
men då förgick åter hans misstämning, och när han sedan
såg sig omkring, erfor han ett visst, obestämdt välbehag.

Ja, det var nog vackert, en riktig vårafton, sådan som
den skall vara!

Efter en stund sade han för sig själf:

”Anna!” Och så högt:

"Du heter Anna?”

”Ja,” svarade hon en smula förvånad öfver frågan, ty
den tanken hade redan blifvit förtroligare för henne, att det
verkligen var hennes far, som satt bredvid henne, och det
föreföll henne så underligt, att hon skulle behöfva tala om
för honom sitt namn. ”Ja, jag heter Anna, Margareta, Elsa!”
tillade hon för att så göra frågan mindre onaturlig.

Åter rynkade Ek ögonbrynen.

”Ja, men du kailas för Anna?” utbrast han nästan
häftigt.

”Ja,” svarade hon och såg på honom, förvånad öfver
hans ton.

Han satt och upprepade namnet för sig själf, Anna,
Anna, liksom för att inpränta det i sitt minne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free