- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
223

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Ur På Torpa Gård

och med ett par gånger att instämma i hans eget starka,
bullrande skratt.

Då kände han igen det där flickansiktet från porträttet,
som hade så svårt att hålla sig allvarsamt, men annars tyckte
han, att hon blifvit mycket förändrad. Han spanade med en
ängslig ifver efter likheten med Elsa, men när han såg drag
för drag, fann han den icke. Det var egentligen något i
uttrycket, åtminstone stundtals, i gestalten, i sättet att föra
händerna, och så i det där att öppna munnen en stund innan
hon sade något, som påminde om modern. Annars voro
dragen gröfre och icke så regelbundna, munnen var större,
fast med samma fina linje, håret mörkare och sträfvare, och
öfver ögonen fanns det ett visst bestämdt, viljekraftigt drag,
som denna icke ägt. Det var ett ansikte som tycktes gärna
vilja se gladt och frimodigt ut i världen, fast det nu i
allmänhet hade det halft trötta, halft begrundande uttryck,
den spörjande blicken, som man ofta finner hos barn, hvilka
tidigt tagit del i äldres sorger och tankar.

Då de skildes åt för natten, höll han kvar hennes hand
i sin stora näfve och sade, i det han beundrande såg på
henne .

”Hvad du är vacker!”

Han stod tyst en stund och tillade så tveksamt:

”Vil! du . . .?”

Han tänkte säga: ”Vill du ge mig en kyss?” men han
hejdade sig, strök henne endast lätt öfver håret, vände sig
så bort och gick hastigt ifrån henne.

Han gick länge oroligt af och an i sitt rum, innan han
kunde förmå sig att gå till sängs. Han befann sig i en
sinnesstämning, som föreföll honom själf besynnerlig, han skulle
icke kunnat säga, om han var glad eller ledsen. Egentligen
var han upprörd, alldeles bragt ur jämvikten. Och den
natten sof han så illa, som han icke gjort på många herrans år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free