Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur På Torpa Gård
Det var full dager då han vaknade, och solen sken in.
Samma förfärliga tyngd låg öfver hans sinne, och hans första
tanke var: hon är död.
Han steg upp med en känsla af bitter leda vid allt och
gick fram till fönstret.
Det låg en klar, strålande morgonsol öfver trädgården
och hans ögon bländades. Det dröjde en stund, innan han
var i stånd att urskilja något, — då föll hans blick på dottern,
som kom gående på en af gångarne fram emot huset.
Hans dotter, henne hade han glömt!
Han såg på henne, och då hade han en dunkel känsla
af att det försiggått någon förändring med henne, att något
som förr plågat honom med sin motsägelse, nu upplöst sig
i harmoni. Det dröjde en stund, innan han kunde göra reda
för sig, hvad det var. Denna motsägelse, som plågat honom,
det var att han stundom i henne sett modern lifslefvande,
stundom en helt annan, henne främmande varelse. Nu fanns
den där icke längre, nu var det Elsa, som kom där emot
honom, och dock icke hon, en ny varelse, men med lif af
hennes lif, — hennes dotter!
”Hans och hennes dotter!”
En tanke skimrade fram för honom: att i henne, dottern,
som han ännu hade kvar, återeröfra den som han hade
förlorat!
Och den växte för honom, blef allt skönare och rikare
till sitt innehåll, allt mera full af tröst och försoning.
Uppfylld af en nyväckt glädje, men darrande som ett
barn, gick han att möta henne.
–––-*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
