Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Nya Berättelser och Skisser
icke upp till dem, ty det plågar honom att se dem i
främmande händer, som nog icke äro lika kärleksfulla och
intresserade som hans. Hans dröm har alltid varit att rå om en
egen liten jordlapp, där han skulle få styra och ställa alldeles
efter behag och en gång på gamla dagar skörda frukterna
af sina ansträngningar; men denna dröm får han nog aldrig
uppfylld.
För hvar gång han af ett eller annat skäl måst lämna
ett ställe, har han svurit en helig ed, att det skulle vara sista
gången han för andras räkning satte en spade i jorden, men
så har han fått en ny stenbacke omkring sin stuga, och då
har eden varit glömd och spaden kommit ner. Nu är han
bortåt sextiotalet, och nu håller han på att anlägga sin femte
trädgård där långt ute åt hafsbandet till. I höstas satte han
ned ett dussin fruktträd, som han nu skall ut och titta på,
och där han sitter uppe på halfdäck, har han fickorna fulla
med fröpaket och sinnet fullt med försköningsplaner.
Då han stiger af vid sin brygga och träffar sin värd,
är hans första fråga om gödseln, som denne i höstas lofvade
att köra ut på trädgårdslanden. Efter många om och men
kryper det slutligen fram, att gödseln hittills uteblifvit, men
nog skall komma, bara det blir någon tid för vårarbetet,
och lektorn svär sin första förfärliga ed — inom sig —,
medan han högt gör värden en mild förebråelse. Så har
han alltid gjort här i lifvet, och därför har han heller aldrig
förstått att sätta sig i någon respekt, hvarken hos sina
skolpojkar eller sina husvärdar. Men så snart han kommit inom
grinden till sin täppa — den lilla jordlapp, som han trots
allt känner såsom sin, — så snart han vändt upp den med
spaden, är den lilla förtreten glömd, vinterrocken kastas af
på verandan, och med oro och glädje i hjärtat gör han den
första ronden i trädgården, för att se hvad vintern har
härjat och hvad den har sparat. Först rosorna, hans tio
dyrbara rosor, — han vecklar upp halmflätningen, i hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
