Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedberg
mycket, men det gör ingenting, och så solen en afton bryter
fram nere vid horisonten med en glans, som förbländar,
och hela den våta, glänsande naturen uppfångar strålarna
och kastar dem brutna och färgade tillbaka, då går han på
de våta gångarna i sitt lilla rike och betraktar sin härlighet,
då är han helt och odeladt lycklig, som ett barn och en
familjefader på samma gång.
Emellertid går sommaren, vecka följer efter vecka med
en hastighet, som han förgäfves söker låtsas vara okunnig
om. Han vill glömma, att det finns något som kallas
almanack, men han påminnes om tidens gång af det, för hvars
skull han skulle önska, att den stode stilla, — trädgården.
Det växer och växer, sätter knopp och slår blom, och på
samma gång denna växtlighet fröjdar honom, fyller den
honom äfven med vemod, ty hvarje utslagen blomma är
honom en förgången dag i den korta sommaren. Resedan
har redan länge stått och doftat, rosorna hafva blommat ut,
penséerna öppna sina mångfärgade ansikten, och löfkojorna
stå med stora knoppar. Snart får han sin första smakrätt
af späda ärtskidor, så kommer bönornas tur — rädisorna
hafva redan länge smakat trä, ehuru han fortfarande trofast
äter af dem till frukosten. Innan han vet ordet af, är han
redan en god bit inne i augusti — han räknar icke längre
de veckor, utan de dagar, som han har kvar, och dessa
dagar blifva allt kortare och kortare, mörkret äter sig in på
dem, slukar en bit af morgonen och en af aftonen, solen
bränner allt hetare, skörden är i full gång.
Så kommer september, och det är förbi. — Med sorg
i hjärtat lämnar trädgårdsmästaren sin trädgård, där allt nu
står i sitt högsta flor, och skolmästaren far in till staden
för att odla de döda språken. Ännu en och annan söndag
far han ut för att skörda sina grönsaker och sina blommor,
men dessa utflykter hafva icke vårutflykternas behag — de
äro blott ett upprepadt farväl; så länge det finns något att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
