- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
242

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tor Hedberg

”’Och här sitter du nu året om,” sade han, ”och kan
trifvas med ett sådant lif?”

”Trifvas, ja, hvarför skulle jag inte trifvas?”

”Under sommaren kan jag nog förstå det, men vintern,
hela långa, kalla vintern, det är ju som att ligga i ide.”
”Tala inte illa om vintern,” tog den andre något hett i.
”Du känner inte till den, du, den är härlig här ute.”

”Ja, några dagar, en och annan vecka, men månader,
nej Gud bevare mig.”

Oskar Röding reste sig upp och började gå af och an
på golfvet.

”Vintern är härlig, säger jag dig, du känner bara inte
till den. Jag älskar vintern mer än någon annan årstid, tror
jag; den första snön gör mig galen i kroppen, nästan yr af
glädje, jag känner en lust att springa och vältra mig i de
mjuka, hvita drifvorna som en pojke, en hundvalp. Och
kölden, som sticker i skinnet och bränner på kindbenen, och
snöflingorna, som falla så mjukt och smeksamt, och haglet,
som piskar, eller ett yrväder, då snön flyger som hvita moln
genom luften, och det tjuter och piskar och sopar, sopar
drifvorna så jämna och släta, i långa vackra vågor, och man
får brottas, slåss, kämpa sig fram tum för tum, å Herre Gud,
ett yrväder! Eller de kalla, stjärnklara nätterna som nu, då
isen rämnar och snön gnisslar under fötter och medar och
näsborrarna tyckas frysa samman, nej, aldrig går mitt blod
så varmt som på vintern, aldrig har jag en sådan härlig
känsla af att lefva, vara stark, kunna någonting, våga
någonting, som då! Vintern är härlig, säger jag dig!”

”Du är ju en riktig vinterpoet, vet jag!” inföll doktorn
med ett leende.

”Ja, vore jag poet, skulle jag vara vinterns poet. Och
kunde jag uttrycka alla de känslor, den uppväcker hos mig,
skulle jag vara en poet. Jag kan säga det, utan att det
be-höfver låta som skryt, för jag kan det tyvärr inte. Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free