Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Nya Berättelser och Skisser
snarare sämre. Väl hundra gånger fattade jag det beslutet
att tala rent ut, säga henne, hur det var fatt med mig, och
så hellre taga emot ett afsked på grått papper än fortfara
att lefva detta eländiga dubbellif. Men när jag så träffade
henne och hon räckte mig handen och frågade : ’Hur mår du?’
så svarade jag: ’J°> jag tackar, mycket bra!’ och så blef det
ingenting af, så iklädde jag mig den gode vännens skepnad
igen, och den gick jag och spökade i, ända tills jag sagt farväl
och hunnit utanför trädgårdsgrinden. Då kastade jag den med
afsky ifrån mig, och så började älskaren på att rasa och
för-tvifla och hoppas och smida nya, ofruktbara planer. Men
hon märkte ingenting, eller om hon märkte någonting, så
lät hon åtminstone inte mig märka det. Jag har frågat henne
därom nu efteråt, men inte kunnat få henne att erkänna, hur
det var. Hon säger, att hon inte vet det själf; kvinnorna äro
bra besynnerliga i sådana där fall.
Så var det en eftermiddag i slutet af november. Den första
snön hade redan kommit, och på den hade vi fått kallt. Men
nu hade det plötsligt blifvit blidare igen, och det såg ut, som
om vi skulle få mera snö. Jag hade ett ärende till Elias far
och for dit vid femtiden för att tala med honom. Det var
verkligen min enda afsikt, det där andra skulle det nu vara
slut med, jag hade börjat på med att bota mig på egen hand
och hyste godt hopp om att bli frisk igen. Så trodde jag.
Då jag kom fram, stannade jag, som jag brukade, vid
stallet och satte själf in min häst. Medan jag var sysselsatt
därmed, fick jag höra hojtande och svordomar där utanför.
Jag gick till dörren för att se, hvad som var å färde. Förbi
stallet går vägen i en ganska brant och lång backe upp till
mansbyggnaderna. Midt i backen stod ett tungt vedlass,
för-spändt med en gammal hästkrake. På lasset satt en sjutton,
aderton års pojke, tydligen tämligen berusad, svor och piskade
den stackars kraken, som spände fotterna i marken för att
hindra lasset att glida ner igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
