- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
261

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur Sånger och Sagor

hade så småningom förflyktigats, vinden hade blåst bort den,
han hade spillt den på marken, blott några korn lågo ännu
kvar i vecken af hans hand. Han reste sig upp och kastade
dem ut i rymden.

Så gick han åter ned till sin stuga för att dö.

Fram på natten, då aftonstjärnan skridit förbi hans
fönster, kom döden. I ena handen bar han lien, i den andra en
lykta, hvars ljus brann stilla. Han gick fram till sängen, där
Stig Hök låg med stora, öppna ögon. och höjde lien till hugg.
Men i detsamma föll lyktans stilla sken på Stig Höks ansikte,
lien stannade i luften och sänktes åter sakta. Och döden
böjde sig djupt inför honom.

Då såg Stig Hök på honom och sporde förundrad:

”Hvarför böjer du dig för mig? Jag är en fattig
människa, och jag går bort från jorden utan att ens lämna efter
mig ett spår i sanden.”

Då lyste döden med sin lykta på hans ansikte och svarade :

”Icke skattar jag människorna för hvad de lämna efter
sig, utan för hvad de äro. Och se, ditt ansikte synes mig
som en härlig byggnad. På din panna ser jag ärans stolta
hvälfning, och kring din mun leker kärleken med löje och
med allvar: den kärlek, som famnar stunden, och den, som
skapar för tiderna. 1 dina ögon ser jag skönhetens låga
brinna, men djupare därinne ser jag den stora sorgen, i
hvilken lifvet och allt dess slagg förbrännes. Du är en färdig
människa, och därför gläder jag mig, liksom skördemannen
gläder sig, när han plockar fullmogna frukter.”

Så talade döden, och Stig Höks ansikte blef stolt och
ljust. Så hade han dock icke lefvat förgäfves, när han kunde
dö med ära.

Och han reste sig upp, rak som i ungdomen, och bidade
upprätt dödshugget.

*––-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free