Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Dikter
Lagarne jag sökt och måtten,
under fröjderna och kvalen
har jag sökt och funnit talen.
Intet var mig tomt och öde,
slammet, hämtadt upp från botten,
mig förtalde om de döde.
Gammal vorden,
mångförfaren, vis på jorden
står jag nu, men idel under
ser jag skymta och försvinna,
skiftande i lifvets stunder.
Hur jag svarar och förklarar,
undret än sin makt bevarar.
Fast jag ljusets gång kan spana,
fast jag tecknat ljudets bana,
ser jag häpen blixtar brinna,
lyss jag bäfvande till dundret.
Jag har älskat mången kvinna,
men i dig jag älskat undret.
Muntert hördes hornen klinga,
som mig manade till färden,
klar och strålande låg världen,
fast i formen innesluten
och af färgens glans begjuten.
Bergens staiper såg jag springa
djärft mot höjden, nedför stupen
vattnen sökte sig mot djupen.
Rikt på trädens grenar hängde
gyllne frukter,
blommor stängde
med sin fägring stigens bukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
