Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Mål-Roo eller Roo-Mål
gudhfruchtigheet. Men hafva Gudh för ögon i sitt lefverne
ock sträfva effter dygd och beröm och ähra för dygd skull,
det hör een Kar till, sade han, och icke förqväfja det ädla
Siählenes liuss med beest- och södelefnate, mycket mindre att
kränckia’t och skiämma’t med argheet och ondska, den han
altijdh kallade absentiam Dei (Gudz bortavarande). Sade,
att dhe Präster äro mycken ähra värde, som förmana till
Rättvijsheet, tåhligheet, ödmiukheet, Skiähligheet, ärbarheet,
trooheet, skickligheet, Tiänstvilligheet, flijtigheet och, för all
ting, att haa ett vackert upsååt ock låfligit förehafvande.
Fast än icke alt går så just, som man sigh föresätter, är
lijkvähl ett gådt upsååt een stadig muur och styreker eens
mood in i döden.
I oetobris månad 1671, den sidsta höst, som han lefde,
baad han mig gåå och see till i Booklåderna, om der vore
någon ny auetor, som handlade de veritate Christianæ
Religionis, effter då under varand Mickelsmäss-marcknad
in-komme åthskilliga Böcker. Jag var åstad, såg der effter,
men fant ingen. När Jag kom igen, rätte han sig upp i
Sängen, så siuk han var, och frågade mäy, om Jag hade
funnit någon, då Jag svarade näy, tychte han det illa vara.
Jag frågade honom, hvad han tychte om Mornæo, Grotio, så
och vår Lenæo. Svarade han dem vara vackra karar, men
i den Materien intet giöra tillfyllest. Då frågade Jag, om
han trodde, at man blijr sahlig, om man dör i den Christna
Religion. S.: Ja. hvad giörs då behof, månde Jag svara, at
bekymbra sigh om flere vägar, när man har een viss, ock
hvad är det åth, till hvad nytta etc.; vore icke bättre troo
vist, än sväfva i een orolig tviflan, hälst i dee saker, som
doch ingen menniskia kan uthleeta? och om vij än skrifva
eller tahla der om, är doch sådant alt Stympevärck; om icke
det bästa Rådet vore, att skiuta oss i gudz hand, giöra det
bästa och låta gud söria för det andra? Då hölt han medh
mig, sade sig vähl behaga mitt taal ock slööt så: Gud, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
