Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt Sinne förer mig om höge Ting at skrijfwa,
Som i den helge Skrifft mig för beskreefne blijfwa:
GudFader ock GudSon, ock Gud then H. And,
Regere mitt förstånd, mitt Hierta, Munn och Hand.
I.
Skapelsen.
För’n något Stiernehwalf thet stoora Runda täckte,
För’n någon Jord och Haaf sig om hwarandra sträckte:
Då war en Ewig Gud, som är och blijfwa lär,
Seen dätta wordne Alt, til Jntet wordet är.
Den Guden, Elohim, som sig Jehovah nämne,
Han skaapte först och främst ett plumpt ock ofatt ämne:
Ett sammanblandat alt, dock utan all gestalt;
Ett grundlöst inte wisst, män grund, näst Gud, til alt.
Där Jntet annat war, än köld ock mörcker inne,
Ey Warma, Rörssel, Qwickt, eij Lijf, eij Siäl, eij Sinne:
Män när Gudz Ande sig där kring-om hade swängdt,
Då bleef thet öde-Qwaaf mäd altings frö besprängdt.
Först sprang därvpp ett Lius, frambrackt i krafft af Ordet,
Jgenom hwilket Ord, hwad giordt är, giordt är wordet,
Ty som thess wäsend sielfft Gudz Gudom jämlijkt waar,
Så giorde nu thess krafft Gudz godhet vppenbaar.
J thy thet wäna Lius hoos Liusens Fader syntes,
Då kom then första Tijd, af den all Tijd begyntes:
Däreffter bleef en widd ofantlig widt uträckt,
J widden Jorden hängd, om Jorden Lufften sträckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
